Nelly såg jag första gången när hon bara var tre veckor gammal. Jag visste direkt att det var henne jag ville ha (mest troligt för att hon var den enda i kullen som var trefärgad och jag har alltid gillat trefärgade Border Collies). Nelly var ett litet yrväder redan från början. Minst i kullen men helt klart vildast av dem alla! Något som även märktes när hon blev äldre. Hon var nästan inte rädd för någonting. Hon kunde till exempel klättra upp på en sten för att sedan handlöst kasta sig rakt ut. Ibland fick hon världens ryck och kutade allt vad hon hade runt huset flera varv. Det var riktigt roligt att studera henne vissa stunder. Nelly älskade vatten och så fort hon såg ett dike sprang hon ner och ställde sig och plaskade med ena tassen och sedan försöka fånga dropparna med munnen.