loumils

Uppdaterad 2010-04-14

Namn:	Loumils Ling
Regnr:	V1660/99
Född:	17 november 1999
Kön:	Tik
E:	Loki V1032/97
U:	Ming V1670/94
Ögon:	UA
HD:	Grad B+C
Uppfödare:	Susanne Bergstrand/Loumils Kennel
Ägare:	Inger Larsson
Meriter:	GODKÄND VALLHUND
	1:a pris ÖK-får
	Tävlat SK-får
	2:a pris lydnadsklass 1
Död:	14 april 2010

==================

INGERS BESKRIVNING:

Ling och jag träffades första gången när hon föddes under väldigt dramatiska former den 17 november 1999. Jag var med och hjälpte mamma Ming, att få loss den lilla tjockisen, som fastnat halvvägs och tröttat ut henne. Och sedan var det kört! Hon var min!

Jag hade aldrig arbetat med Border Collie, bara på avstånd beundrat och imponerats av samarbetet mellan hund och förare. Hur skulle detta gå? Det var en sak att träna sök och lydnad, men valla? Kan man lära ”gamla mattar” sitta? Susanne fick en stor utmaning när jag blev en av valpköparna i Mings första kull. Som tur var fanns det fler ”i kullen” som vallat tidigare och som inte var (eller är) snål med goda råd. Det är inte lätt att börja med något helt nytt, men väldigt roligt.

Ling var inte alldeles ensam hund när hon kom flyttandes mitt i smällkalla vintern. Hos oss bodde då Olga en Tervuerentik och Mokke hennes halvbror samt en siameskatt som heter Kaiser. Olga visade sig vara en väldigt lämplig uppfostrare till Ling. Inte för hård och inte för mesig. Mokke tyckte att hon var ganska äcklig (det tycker han om alla valpar) så han undvek henne till en början.

Med Olga kunde jag också göra de första trevande vallningsförsöken eftersom Ling var så liten. Nu reagerade ju inte hon som en bordercollie och var alldeles för gammal för en första kontakt, men jag fick i alla fall möjlighet att göra verklighet av teorin – hur att röra mig själv runt djuren i förhållande till hunden! Susanne hade ställt upp små plastfår och en plastgubbe på köksbordet mellan julkakorna för att försöka förklara för mig, men det är inte alldeles enkelt när man är novis!

Här är Ling djupt koncentrerad på fåren som finns i en fålla framför henne utanför bilden. Vi är på vår första kurs i Svensbyn tillsammans med kullsyskon och instruktören var Håkan Hägglund.

En snöig eftermiddag när vi hade både mamma Ming och syster Lil på besök var vi på en härlig promenad i nejderna kring Källbomark.

===========================================

Det svåra arbetet med vallningen hade börjat redan tidigare tillsammans med Susanne och det var tur för mig att Ling är en väldigt glad och positiv hund trots alla fel jag gjorde och fortfarande gör. Hon är ingen komplicerad hund när det gäller inlärning och träning av något slag, utan gör glatt allt jag ber henne om (och ibland lite till!) Så här i början av ”karriären” var hon ganska het och allt gick fort, fort.

Vi avslutade denna första säsong med att göra lokalprov i Missenträsk under stora våndor och flera misstag. Det största gjorde jag själv genom att ställa mig i vägen som en polis i grindgenomgången, så att Ling inte kom igenom med fåren. Allt till publikens jubel ! Vi hade fått en grupp med enbart lamm och de var inte speciellt villiga att flytta på sig. Annars har hon minsann aldrig några problem att få fåren att röra på sig! Men vi blev godkända!

Ling är nog den snällaste hund som finns. Hon dyrkar familjens ”lånepojkar”, är trevlig och öppen mot dem som hälsar på oss. Hon tjatar bara om jag har näsan i en bok för länge och surar bara när vi träffar schäfrar! Dessutom är hon stöldsäker. Hon följer inte med någon annan än matte. Åtskilliga gånger har Susanne försökt få henne att hoppa in i bilen när vi ska iväg på vallhundstävling, men hon vägrar tills jag ber henne.

Hon är en väldigt öppen och okomplicerad hund när det gäller vallning. Helt perfekt när man som jag är helt grön på området. Även om det går fort ibland så hittar hon aldrig på något tokigt utan jag känner mig trygg tillsammans med henne. Hon har mycket djurkänsla och placerar sig själv rätt de flesta gångerna, och det till trots att jag inte själv vet att hon har rätt och jag fel. Ett praktexempel var i Ale när vi tappade fåren vid fållan för att jag placerade om henne för att jag inte kände av djuren rätt. Det var tur att kullsyrran Lee's husse Stefan snabbt berättade hur klantig jag varit på banan. Ling är med andra ord lydig också.

Ling har mycket pondus och hon har kraftfulla rörelser, för hon behöver hålla avstånd och röra sig lugnt för att inte fåren ska börja springa så mycket. Hon har fått mer känsla för rätt avstånd i sommar och höst. Susanne säger att hon är lik både mamma Ming och morfar Milou i det fallet. Vid den sista tävlingen i höst kunde till och med jag se det, särskilt i fråndrivningen. Då hejdade hon sig själv och höll lagom tryck på fåren. De snabba kasten i sidorörelser och hastigheten i övrigt skulle säkert ha dämpats tidigare om Ling haft en mer erfaren förare. Som jag ser det kan Ling gå hur långt som helst, men då måste hennes matte skaffa sig mer erfarenhet och vara snabbare i uppfattningsförmågan när det blir olika situationer på tävlingsbanan! (..och det mina vänner, blir svårare att ordna…)

/ Hälsar till er alla gör Lings matte Inger Larsson.

Ling tillbringade sin sista tid hos Ingers brorsdotter Emma i Luleå. Hon hade problem med ryggen i flera års tid och fick sluta sina dagar då hennes besvär förvärrades. Vi hoppas nu att hon och Inger är tillsammans och vallar himlafåren.

««